Nu har jag alltsa slutfort min tid hos pandorna(for den har gangen), egentligen skulle jag varit dar alla fyra veckor men efter vissa omstandigheter sa valde jag att byta ut min sista vecka till barnhemmet Starfish i Xi'an. Jag ska beratta mer om det senare men forst tankte jag sammanfatta mina tankar och kanslor om Pandorna och volontararbetet.
Kan val forst och framst saga att pandorna ar farscinerande djur, de ar intelligenta men ocksa fruktansvart lata. Man har val en romantisk tanke att pa ett sant har center for raddade pandor sa ska de ga oppet over stora omraden, sa var det saklart inte. Pandorna hade ett begransat omrade att rora sig pa, det var ungerfar som en vanlig svenssontomt. Man kan tycka att det ar lite men efter att ha sett deras minimala rorelseschema sa tror jag att det ar nog. De ror sig helst inte alls, de kan tanka sig att leta efter mat men helst av allt sa ska den vara serverad framfor ogonen. 1 aringarna som jag jobbade med lag mest och sov om vi inte jagade runt dem och erbjod applen.
Jag ar glad att jag tog chansen att gora detta nu for jag tror inte att de kommer att vara kvar har pa jorden inom en overskadlig framtid. Jag vet att det finns en artikel ute just nu dar en man debatterar for att man inte ska forsoka radda dem om de inte kan ta vara pa sig sjalv i det vilda. Inom en begransad tid sa kommer det bara vara en Zoo attraktion, och sa ar det nog. De ar daliga pa sex, deras befruktningsmojligheter ar valdigt begransade till en gang om aret och da under bara nagra dagar. Sa de jobbar emot evulotionen, och den ska man ju inte forsoka andra pa utan lata den ha sin gang som det sa fint heter.
Till arbetet da: Jag hade forvantat mig kroppsarbete dagarna i anda men sa blev det ju inte riktigt. Det var bara nagra timmar om dagen, och sa mycket extra uppgifter fanns det ju inte heller. Nu hade vi otur med att skolan var stangd under tva veckor men det ingar ju egentligen inte i arbetsplanen. Jag hade onskat att jag hade ett mer fyllt schema. Det ar svart med forvantningar och forhoppningar, det vore bra om man inte hade dem for da kunde man uppleva saker pa ett annat satt. Hursom sa ar jag overlag nojd med min upplevelse, jag maste saga att jag skulle nog uppskattat den mer om det hade varit andra manniskor med. Nu var den enda som verkligen forgyllde min upplevelse Keight, som jag ocksa ska fortsatta resa med nere i Vietnam. Men man ska inte lata andra satta kappar i lyckohjulet, men det ar svart att komma undan nar man bor under samma tak.
Nu ar det i allafall en arbetsvecka kvar som jag ska gora pa barnhemmet, skriver mer om det nasta inlagg och sedan sa bar det av med nattaget upp till Beijing dar jag har fyra natter :)
Saknar er alla, maila mig garna eller skriv en kommentar.
PoK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar